Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat.

När modereringen slocknar – trollen tar över

Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering.

Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt.

Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp.

En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar.

Frihet för hatet – eller frihet från hatet?

Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den.

I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde?

När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen

Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis).

Censur och ryggdunkarklubbar

Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.